Tre bomber har sprängt bort Estonias bogvisir den 28 sept 1994, en fjärde smällde inte av, den syns på framsidan av boken M/S Estonia sänktes
De flesta i Sverige vet eller känner på sig att det är något fel med Estonia-fallet. Så långt har Jutta Rabes och Henning Wittes upplysningsarbete lyckats med under de senaste 20 år. Men det svenska etablissemanget är mycket hårdnackat, ond och mäktigt. Wallenbergarna har lyckats hemlighålla sitt Kreugermord i över 80 år.
Med Estonia-massmordet kommer det att gå fortare, därför att det finns två Estonia-experter i Populisternas (POP) partistyrelse: Håkan Bergmark (POP) och Henning Witte (POP). Håkan är röjdykare, de tuffaste av alla, och reservofficer i marinen. Han fick den 28 september 1994, samma dag M/S Estonia sänktes, ett hemligt uppdrag från den svenska militären att dyka ner till Estonia-vraket med andra svenska och finska soldater. Under sin dykning såg och filmade han det stora bombhålet på styrbordssidan, det som Sjöfartsverket senare lät svetsa igen, det som sänkte Estonia under loppet av ca. 45 minuter.
I morgon är det 24 år sedan M/S Estonia sjönk med nästan 1 000 mördade. Den tyska Spiegel-journalisten Jutta Rabe fick redan 1996 tipset från GRU-spionen Dr. Hannelore Marek, att attentatet skulle ha utförts mot svenska poliser ombord på Estonia, se sidan 107 i min bok M/S Estonia sänktes. Dessa poliser skulle ha haft med undersökningen i samband med Palmemordet att göra och skulle just befatta sig med att belysa KGB:s roll som egentliga uppdragsgivare till Palmemordet.
Jag vet från källor inom MUST att den svenska polisen förtrycks av Mossad sedan Palmemordet. Mossad har bit för bit utpressat höga poliser med små förseelser eller sett till att utpressningsbara poliser får göra karriär eller de som är lätt att fjärrstyra med mind control.
Men övriga media i Sverige tiger bortsett från få undantag som t. ex. SVT. Även de semi-alternativa media som Samhällsnytt eller ofriaFria Tider tiger. De är också under Mossad-kontroll.
Men om Mossad-maffian vill, då kan polisen plötsligt bli väldigt effektiv, t. ex att sabotera den alternativa bokmässan i Göteborg som var planerat för den kommande helgen. Läs mer hos Ingrid och Maria:
Under valrörelsen har ingen diksuterat att polisledningen måste bytas ut på många nivåer, bara att polisen skall få mer resurser. Detta räcker dock inte om polisen styrs av en fruktansvärd maffia.
Bara några dagar efter M/S Estonias förlisning den 28 september 1994 skickade den svenska marinen under uppsikt av den svenska regeringen ner svenska dykare för att undersöka vraket i hemlighet. En av dem var röjdykaren och reservofficeren Håkan Bergmark (POP). Han dök ner själv till vraket omkring den 1 oktober 1994 och fick då se det stora hålet på styrbords sida med tulpanformade uppfläkningar i skrovets metall. Det hade bänts inifrån ut, vilket visade att metallen hade utsatts för en mycket kraftig sprängning. Den hördes av många överlevande, som vittnade om det. Men deras vittnesmål tystades ner av den svenska polisen och JAIC, den internationella haverikommissionen under ledning av Sverige.
Håkan Bergmark (POP) har vittnat om detta inför tyska och svenska media på förmedling av White TV:s Henning Witte (POP), men denna mediala bomb censurerades bort.
Idag är det 24 år sedan M/S Estonia sänktes med bomber och annat. Varken vraket, kropparna eller sanningen har lyckats bärgas, då USA och andra västliga främmande makter förhindrar detta. Vårt parti Populisterna kräver en sanningskommission som i Sydafrika, där sanningen om Sveriges värsta massmord genom tiderna skall dyka upp, utan att någon riskerar straffrättsliga påföljder.
Estonias 24-års dag uppmärksammades för första gången sedan länge av den engelskspråkiga pressen som BBC och Global Research t. ex. Detta är ett positivt tecken i kursen mot Estonia-sanningen, som kommer att göra Sverige friare.
WTV har en hel meny för Estonia-skandalen med bl. a.:
photo August 2000 from German journalist Jutta Rabe; metal bend outward on the M/S Estonia bow after bomb exploded 28th September 1994
The civil passenger ferry between Tallinn (Estonia) and Stockholm (Sweden) was blown up in the middle of the Baltic Sea on 28th September 1994. The day after the Swedish military diver Håkan Bergmark was ordered stand by and on 1st October 1994 he dove down to the wrack and saw a huge hole at starboard with traces from explosives, that had blown up the ferry inside out.
Almost 1,000 innocent civilians perished in the biggest European maritime disaster after WW2.
Sweden is leading in covering up it's biggest mass-murder throughout history.
Carl Bildt is not playing a positive role..
It's time for the truth to come through.
In the interview diver Håkan Bergmark also tells about his secret military diving to the Whiskey on the Rocks, to Sowjet submarine U 137, which ran aground in the south Swedish Archipelago 27th October 1981, not far away from Sweden's secret naval base outside Karlskrona. Sweden was never closer to war with Russia than those days, because Håkan detected something nasty ......
Under september 1996 gjorde jag, Henning Witte (POP), den stora ansvarsprocessen om Estonias förlisning den 28 september 1994 anhängig vid tingsrätten i Nanterre, en förort till Paris, eftersom det franska klassningssällskapet Bureau Veritas råkade ha sitt huvudsäte där. Det är en slags bilprovning för fartyg. Stämningen för nästan 1 000 offer efter Estonia-katastrofen gällde även det svenska Sjöfartsverket i Norrköping och det tyska Meyer-varvet.
Jag valde Paris då den franska skadeståndsrätten var mycket modernare än den svenska, som är en av Europas sämsta med löjligt låga skadestånd och andra hinder, i synnerhet mot den svenska staten. Redan då fick jag lära mig att Sverige inte är en rättsstat.
Mycket riktigt, så gick den svenska regeringen direkt offentligt ut och hotade med att sabotera rättegången i Paris med argumentet att de Estonia-anhöriga inte skulle ha rätten, att genomföra en ny dykundersökning av vraket, vilket var nödvändigt då Sjöfartsverket, alltså de som sedan ställdes till svars i Paris för nästan 900 omkomna, hade gjort en extremt slarvig dyk- och kameraundersökning av vraket under december 1994 och förmodligen även i smyg tidigare.
Hotet lyckades då den franska domstolen bröt mot fransk lag och saboterade en ny vrakundersökning, trots att den franska lagen tillät den. Sedan gjorde tingsrätten i Nanterre allt för att förhala denna viktiga rättegång, fram tills nu, den 12 och 15 april 2019 då det för första gången efter nästan 23 år genomförs en huvudförhandling om frågan, vem som är ansvarig för M/S Estonias förlisning. Innan blev det enbart förhandlingar om formella struntfrågor.
I början var svensk gammelmedia mycket noggrann med rapporteringen om den historiska rättegången i Paris, men efter att jag hittade och publicerade bilder på odetonerade sprängladdningar på Estonias skrov, föll jag i onåd. Mitt namn blev först smutskastat och sedan svartlistat i svenska media och de rapporterade hellre lögn om Estonia-rättegången än att kontakta eller citera mig.
Alla svenska fulmedia styrdes likadant av en central och osynlig hand: Styrelsen för psykologiskt försvar, en gren av den svenska militära underrättelsetjänsten MUST. Psykförsvaret lades ner efter mina avslöjanden i min bok M/S Estonia Sänktes, för att senare återuppstå under MSB. I de 73 programpunkterna från den demokratiföraktande JÖKen från januari 2019 är en punkt, att bygga upp ett nytt svenskt psykförsvar.
Förhandlingen i mitten på april 2019 är offentlig, men utan översättningar. Inga vittnen eller sakkunniga ska höras, bara pappers exerciser. Detta bådar inte gott.
OBS! Att Estonia-rättegången fördröjdes med 23 år är inget aprilskämt!
Som jag skrev tidigare, så hade vår stora Estonia-rättegång åter väckts till liv efter sin ca. 20 åriga törnrosasömn. Jag, Henning Witte, närvarade vid båda huvudförhandlingsdagar den 12 och 15 april 2019 vid Tribunal de Grande Instance (tingsrätten) i Nanterre, en förort till Paris, där det internationella bolaget Bureau Veritas har sitt säte.
I början av september 1996 hade jag för den då största anhörigföreningen DIS (idag finns inte någon anhörigförening längre som har med processen att göra) stämt klassningssällskapet Bureau Veritas, en slags bilprovning för fartyg, som främst för försäkringsbolagens skull ska kontrollera, att fartyg är sjödugliga och inte behäftat med säkerhetsrisker.
M/S Estonia byggdes 1980 av det tyska Meyer-varvet i Papenburg för sjönära trafik mellan Vasa i Finland och Umeå. Men när den såldes till en joint venture mellan estniska statens Estline och det svenska privata bolaget Nordström och Thulin, gick Estonia över öppet hav mellan Estlands huvudstad Tallinn och Stockholm, utan att ha ett vattentät skott inbyggt efter bogporten, bilrampen, där bilarna kör in och ut på bildäck (röd markerad i ritningen nedan).
Detta var föreskriven i de internationella regelverken för sjösäkerhet som SOLAS och andra. På den kustnära trafiken fick Estonia ett godkänt undantag så till vida att Meyer-Werfts konstruktion med att själva bilrampen (den röda linjen i bilden ovan) också byggdes som ett vattentät skott.
Bureau Veritas slarvade dock senare med sina certifikat och lät Estonia gå på öppet hav mellan Tallinn och Stockholm utan det föreskrivna vattentäta skottet på bildäck bakom bilrampen. (Det var halva vägen till Stockholm på det djupaste stället att Estonia förliste den 28 september 1994.) Tanken är att ro-ro-fartyg är extra känsliga vid bogen, då den lätt och snabbt ska kunna öppnas för att lasta bildäck, men när fartyget kolliderar med något eller tappar bogvisiret på annat sätt och det inte finns ett vattentät skott bakom bilrampen, då kan vatten lätt tränga in på bildäck och vålla stora katastrofer som med bilfärjorna Harold of Free Enterprise i den engelska kanalen eller den polska Jan Heweliusz på Östersjön 1993.
Färjenäringslivet tryckte på att få så mycket bilplatser på bildäck som möjligt vilket medförde att lobbyn gjorde allt för att slippa ett platskrävande vattentät skott på bildäck.
Därför byggde Meyer-varvet bilrampen som ett vattentät skott, som till råga på allt stack in i bogvisirets övre del (se bilden ovan), så att risken var överhängande att rampen slits öppen när bogvisiret av någon anledning ramlar av. Den av Estland, Finland och Sverige sammansatta haverikommissionen JAIC tyckte dessutom att konstruktionerna av bogvisirets låsanordningar var för klena, underdimensionerade.
Tidigare hade mina 934 klienter från 17 olika länder även stämt det svenska Sjöfartsverket i Paris eftersom de som privat bolag hade sålt konsulttjänster till den estniska staten för att bygga upp ett estniskt sjöfartsverk efter befrielsen från kommunisthelvetet. De hade därför utfört och fått betald för många kontroller av Estonias sjösäkerhet. Men det visade sig att Sjöfartsverket hade slarvat och t ex inte reklamerat den ruttna räddningsutrustningen på Estonia, med sönderfallna livvästar, lådor med dem som inte gick att öppna p g a för mycket lack, livbåtar som inte gick att sänka ner i vattnet och mycket mer.
Men efter massiva påtryckningar av hemliga tjänster så var man tvungen att befria Sjöfartsverket från ansvarsprocessen utan att de anhöriga hade gett tillstånd till detta. De informerades varken innan eller efter den märkliga händelsen.
De två förhandlingsdagarna i mitten på april 2019 visade att den franska domstolen agerade mycket amatörmässigt efter att ha fördröjt huvudförhandlingen med nästan 23 år. Det fanns ingen högtalaranläggning i salen vilket medförde att vissa advokater var svårt att förstå rent akustiskt. Det fanns ingen overhead projektor eller anläggning att visa en power point presentation eller film.
Naturligtvis hade inga tolkar organiserats av domstolen, trots att så många olika länder berörs i denna rättegång. Ägaren för tyska Meyer-varvet hade tagit med två egna simultantolk som dock inte fick tas i anspråk av andra.
Domstolen bestod av tre kvinnliga domare som inte hade med sig en enda teknisk expert, trots att det var de tekniska frågorna som stod i medelpunkten för en av Europas största civila skadeståndsprocesser.
Ingen av parterna hade kallat vittnen eller egna sakkunniga vittnen.
Svarandena Bureau Veritas och Meyer-varvet argumenterade mycket om vilket lands lag skulle användas av den franska domstolen. Jag hade valt Frankrike då de har en av Europas modernaste skadeståndsrätt. Att använda fransk rätt mot Bureau Veritas är inte svårt då de har sitt säte i La Défence, Paris. Men Meyer-varvets felkonstruktion har ingen lätt anknytning till fransk rätt. Här är det snarare tysk rätt som skulle kunna gälla. Därför borde domstolen kommit med en mellandom som reglerar enligt vilket lands lag denna process ska avgöras, då beloppen på skadestånd och gruppen av människor som har rätt till det varierar mellan olika rättssystem. Advokaterna måste veta sådant i förväg för att slippa argumentera parallellt enligt olika länders lagar. Om annan än fransk rätt tillämpas bör domstolen helst utse en egen expert i denna främmande lag.
Men domstolen hade inte förberett någonting angående dessa kniviga frågor.
Domarna ämnar tydligen att avgöra målet enbart enligt papperna och då ligger Bureau Veritas risigast till. Att de utställde falska papper går jämförelsevis enkelt att visa och begripa för en jurist utan teknisk utbildning.
Till råga på allt så flög det dessutom mal genom domstolssalen. Mycket symboliskt!
Vi får se hur domen blir den 19 juli 2019.
Även om vi vinner och får kanske 40 miljoner EUR tilldömd, så kan den förlorande parten gå till hovrätten i Versailles. Där kanske det tar ytterligare 23 år innan de är klara och sedan finns ju också Frankrikes högsta domstol. En tröst med hovrätten är i alla fall att den ligger vackert bredvid slottet i Versailles i en liknande stilig byggnad från samma epok.
Filmen nedan är från AFP filmad under en förhandlingspaus. Under rättegången är det filmförbud. De franska media gjorde en mycket bra bevakning av denna stora och viktiga process. De svenska svek som vanligt, bara korta notiser från TT togs med av några. Estnisk media var de enda utländska journalister på plats i Nanterre.
Tyvärr mörklägger även samtliga "alternativ"-media fallet Estonia. WTV är ensam om att regelbundet rapportera om Estonia-händelserna. Medias extrema Estonia-mörkläggningarna ledde till grundandet av WTV 2010. Sveriges enda fria media.
Fredagen den 12 juli 2019 frågade medarbetare från TV4:s Nyhetsmorgon, om jag, Henning Witte, kunde vara med hos dem strax efter kl. 07.10 den 19 juli, då Estonia domen väntdes i Paris denna dag. Jag tackade ja och föreslog att Elisabet Nilsson också skulle vara med. Hon hade förlorad sin make på M/S Estonia den ödesdigra natten för snart 25 år sedan, den 28 september 1994. Hon fick också komma.
Under veckan hade Elisabet och jag många telefonsamtal med ett antal medarbetare från Nyhetsmorgon om hur vi skulle lägga upp inslaget. På kvällen den 18 juli 2019 ringde en smått förtvivlad kvinnlig medarbetare från TV4 upp mig och meddelade, att hon skulle vara jätte ledsen, men från högsta ort inom TV4 hade man bestämt att jag inte fick vara med. Jag ansågs vara för kontroversiell. Man märkte att hon inte var nöjd med ledningens censur. Hon nämnde inte namnet Bonnier, inga namn alls.
Elisabet blev också upprörd och vi funderade om hon då inte heller skulle gå till TV4, men med hänsyn till de anhöriga och bristande kommunikationer där, tyckte vi att det var bättre, att hon dök upp i TV-rutan.
Jag minns från mina sista Estonia-föreläsningar i Estland, att de estniska media, som hade köpts upp av svenska media, plötsligt började censurera Estonia-ämnet, vilket de inte gjorde innan. Det var en stor skillnad jämfört med svenska media, där censuren slog till mycket tidigare.
Därför ska man förbjuda att en familj, ett bolag, får äga flera media. Mediekoncentrationen med Bonnier och Schibsted i spetsen har blivit totalt ohållbar för Sverige.
Jag minns också att hela TV4-arkivet om Estonia uppgavs av en TV4-medarbetare att vara "stekt", förstörd, för ca. 18 år sedan.
Stiftelsen Estoniaoffren och Anhöriga, SEA, är den enda Estonia-föreningen i Sverige som har överlevt under de 25 år, sedan M/S Estonia förliste den 28 september 1994. De kräver samma sak efter 25 år som alla ärliga människor har krävt hela tiden: gör en ny oberoende undersökning av Estonia-fallet. Den officiella versionen från den Internationella Haverikommissionen JAIC är lögn och mörkläggning.
sprängskador på M/S Estonias för på styrbordssida, foto Jutta Rabe
När den pensionerade tulltjänstemannen Lennart Henriksson strax före Estonias tio-års-dag 2004 gick till SVT:s Uppdrag Granskning med Lars Borgnäs i spetsen, så ville han lätta sitt hjärta till SVT:
Från högsta ort inom tullen samt ÖB hade han fått order att inte kontrollera militär last som olaglig hade transporterats på Estonia från Estland till Sverige. Detta hände flera gånger bara få veckor före Estonias förlisning. Detta vittnesmål skakade om Sverige och statsminister Göran Persson (S), som hela tiden hade signalerat att han ville ha fram sanningen om Estonia, gav chefen för Svea Hovrätt, Johan Hirschfeldt i uppdrag, att undersöka om militärt gods hade smugglats på Estonia även under hennes sista resa.
Enmansutredaren Hirschfeldt kom fram till att så var inte fallet, hemligstämplade hela utredningen och förstörde alla handlingar, så att ingen kunde kontrollera honom.
Detta väckte stor ilska bland vissa journalister och många Estonia-anhöriga som krävde en ny utredning. Så blev dock inte fallet.
Därför krävde SEA för några år sedan, att Estland skulle starta en ny undersökning. De gav dock efter för de svenska och amerikanska påtryckningarna och inget hände. Därför gick SEA nu för andra gången till en domstol i Estland, att tvinga regeringen till en ny Estonia-utredning. Vid andra gången tog domstolen nu upp fallet, efter att 92 svenskar skrivit under SEA:s krav. Se mer om detta i den estniska filmen nedan:
Tack vare ofria Fria Tider fick jag veta i går kväll att det tyska dykfartyget Fritz Reuter gör undersökningar med en undervattenskamera (ROV) på M/S Estonias vrak, bara dagar före den 28 september 2019, 25-årsdagen till Sveriges värsta massmord.
Jag hade inte sett inslagen som AB och Expressen hade gjort, trots att jag kollar dem dagligen. De försvann snabbt från det digitala flödet och AB gömde sina Estonia-inslag kvickare än fort bakon sin penninggiriga betalvägg. Best rapporterar finska Yle om händelsen:
"Gränsbevakningen har hela natten följt med det tyska fartyg som misstänks ha kränkt M/S Estonias gravfrid.
Trots upprepade anrop om att det råder gravfrid i området fortsätter tyskarna sitt arbete.
Oklart vad som pågår ombord
- Vi vet inte vad som exakt pågår ombord på fartyget för tillfället men tyskarna har meddelat att de dokumenterar Estonia och kommer att fortsätta sitt arbete, säger kommendörkapten Petteri Partanen vid Västra Finlands sjöbevakningssektion till Yle.....
Men det tyska fartyget befinner sig på internationellt vatten och vi kan inte ingripa.
Estland, Sverige och Finland har tidigare kommit överens om att gravfrid råder i området.
En överenskommelse som Tyskland inte har skrivit under."
Tyskt fartyg som misstänks ha kränkt M/S Estonias gravfrid har nu lämnat platsen – polisen utreder ärendet tillsammans med tyska myndigheter
Enligt Gränsbevakningen lämnade fartyget området på onsdag förmiddag under uppsikt av dem.
- Fartyget har tagit riktning söderut, säger fältchef Axel Ramberg vid Västra Finlands sjöbevakningssektion. ...
Ramberg säger att myndigheterna fick information från Sverige om att ett tyskt fartyg var på kommande mot Estonia, med planer på att utföra dykningar på området."
Typiskt att Sverige lade spaningsresurser på den här saken, i en tid då polisen och liknande ordningsmakter går på knäna p.g.a. av all invandrad brottslighet. Höjden av hyckleriet är attt man klagar över att "gravfriden" stördes. Detta är rent nonsens. De enda som störde gravfriden var svenska Sjöfartsverket när de hällde tusentals ton makadam och stora stenar runt vraket för stt stävja havsbottnen. Detta var 1996 en förberedelse för betongövertäckningen som krävde en stabilare miljö under vattnet. Följden blev att flera lik runt Estonia lossnade och spolades i Estnisk land vid öarna Dagö och Ösel. Snacka om att störa gravfriden! Aktionen misslyckades även såtillvida att betongövertäckningen sedan aldrig ägde rum. Göran Persson (S) var också emot det, inte bara de anhöriga.
När jag gjorde en polisanmälan mot svenska isbrytaren Ale som störde Jutta Rabes första dykningar i juni 1995 och äventyrade dykarnas liv, strax innan den kriminella dykförbudslagen trädde i kraft, så gjorde den svenska polisen ingenting. Inte heller när jag gjorde en polisanmälan efter Jutta Rabes sprängbevis. Men nu ska polisen titta om svenskar skulle kunna åtalas, som finska spioner påstår har säkrat bevis på med olagliga metoder. Fy, vilket kriminellt dubbelspel. Staten gör allt för att skydda Estonias massmördare och förföljer alla som vill att sanningen bärgas också.
Lyssna på Ole Dammegårds och min, Henning Wittes, intervju idag om Estonia-läget:
"Raivo Martinson var chef för taxfree-avdelningen på Estonia, men råkade just den här dagen vara på arbetsresa i Tyskland för att inspektera ett annat fartyg som rederiet Estline var intresserat av. ....
- Det var meningen att jag skulle jobba och att Tiina Müür skulle åka till Tyskland. Av någon anledning byttes våra arbetsuppgifter och nu är hon försvunnen, säger Martinson.
Tiina Müürs namn fanns på de första listorna på överlevanden. Där fanns också kapten Avo Pihts namn, men båda flyttades senare till listan på omkomna.
Martinson var familjebekant med Piht och kände redan på hotellrummet i Rostock igenom honom på nyhetsbilder från Utö.
Piht och Müür hör alltså till de ökända passagerare som sägs ha överlevt för att sedan ha försvunnit spårlöst.
- Jag vet vad jag såg. Bilderna finns dessutom i arkiven och jag är helt säker på att det inte bara är någon som liknade honom. De får säga vad de vill.
Under årens lopp har tillräckligt mycket information om förlisningen för 25 år sedan kommit fram som kunde ifrågasätta den officiella haverirapporten.
Åtminstone tillräckligt mycket för att berättiga en ny olycksundersökning, enligt en växande andel av ester."
Den tyska journalisten Jutta Rabe från Spiegel var först med att avslöja kapten Avo Pihts räddning. Hon fick av sin finske pojkvän tipset att åka till Finland, dit de första överlevande hade transporterats. De flesta journalister åkte till Tallinn eller Stockholm. Rabe kunde då direkt se de första officiella listor med vilka som hade överlevt, Estonias andre kapten Avo Piht, som skulle ta över kommandot från Arvo Andressen tidigt på morgonen den 28 september 1994 i den svenska skärgården för att göra sin lots-examen, var med på denna lista. Han förklarades räddad även av estniska media och Interpol gick ut med en efterlysning mot honom. Det gör man inte med döda personer. Jag, Henning Witte, har dessutom själv talat med hans hustru Sirje, som bekräftade för mig att maken överlevt, men hon ville inte att jag går ut med det. Hon avled tyvärr för några år sedan. Om Piht fortfarande lever vet jag ej.
Med honom i räddningsflotten satt även förstemekanikern Lembit Leiger och Estonia-dansöserna Hanka-Hannika och Hannely Veide. De kunde vittna om att Piht hade överlevt. Även minst fyra andra estniska besättningsmedlemmar rapporterades först räddad, men sedan omkomna på Estonia.
Bilderna som Raivo Martinson såg i Rostock visades av den statliga TV-kanalen ZDF. Jutta Rabe kunde senare visa att tyska underrättelsetjänsten BND hade plockat bort detta känsliga filmmaterial, så Spiegel TV fick inte tag i det.
Till bilden hör även det vidriga mordet på Kalev Vahtras, som inte ville foga sig och mördades efter sin räddning, men förklarades officiellt drunknad på Estonia. Närmare info kan läsas i min bok M/S Estonia sänktes, sidorna 14 ff, som kan laddas ner gratis här.
Att ofria Fria Tider ger f.d. DN-journalisten Sven Anér (avliden) kredit för informationen att Avo Piht överlevde och inte Jutta Rabe, som var först med det, är en stor journalistisk skandal. Anér var DN:s rysslandkorrespondent och enbart därför måste misstänkas vara en agent. Dessa misstankar förstärktes när han ringde mig i början av millenniet och ville veta vem som var Håkan Bergmarks dykchef under tiden Håkan dök hemligt på Estonia-vraket den 1 oktober 1994 och såg det stora spränghålet. Detta hade registrerats i Håkans dykbok och hans chef hade godkänt det. För att öka Håkans trovärdighet, fick jag hans dykbok och fick träffa hans chef, som bekräftade innehållet. Jag och Jutta Rabe hade lovat dykchefen anonymitet.
Kort därefter ringde Sven Anér mig och ville veta chefens namn. Han hade aldrig hört av sig tidigare till oss eller intresserat sig för Estonia. När jag inte avslöjade namnet till honom blev han så oförskämt mot mig att jag var tvungen att lägga på luren. Aldrig tidigare hade Palmespanaren Anér brytt sig om Estonia, men nu dök han plötsligt upp som gubben ur lådan. Han kan enbart via en underrättelsetjänst fått kunskap om mitt möte med Håkan Bergmarks dykchef.
Att ofria Fria Tider nu ger honom kredit för att ha grävt i Piht-skandalen visar igen att de kontrolleras och censureras av en västlig underrättelsetjänst = främmande makt. Samtliga de svenska underrättelsetjänsterna är under Mossad/CIA kontroll. Det är dessutom inte belagt att Piht flögs ut via Arlanda. Mycket talar för att det var tyska ambassaden i Helsingfors som smugglade ut Piht till Tyskland. När jag, 2014 tror jag, ville avslöja en Mossad-medhjälpare som mörklagt Estonia-frågan i en kommentar på ofria Fria Tider, så tog redaktionen bort min kommentar. När jag ilsknade till hotade de mig att avstänga mig helt från deras kommentarsfält. Så fri är Fria Tider.
Annat om Avo Pihts försvinnande efter räddningen på WTV:
Misslyckad minnesceremoni i Stockholm den 28 september 2019 till Estonia-katastrofen (de som talar om olycka mörklägger massmordet), foto Henning Witte
Igår deltog jag, Henning Witte, på Djurgården i Stockholm vid det extremt undangömda Estonia-monumentet bakom Wasa-museet i minnesceremonin efter att M/S Estonia förliste för exakt 25 år sedan. Anhörigföreningen SEA under nästan 25-årig ledning av Lennart Berglund och MSB var huvudansvariga och hade inte dragit några lärdomar av tidigare tillställningar 2004 och 2014. Det fanns enbart sittplatser och regnskydd (det ösregnade) för VIP-folket dit anhöriga inte räknas. Men alla bakom avspärrningarna fick stå oskyddat i regnet. Många äldre gick tidigt, för de orkade inte med och jag känner anhöriga som är äldre som uteblev, därför att de inte fick en sittplats när de tidigare deltog. Det var inte ens hundra som stod där.
Som Elisabet Nilsson (förlorade sin fina make) uttryckte det på sin nya Estonia-blogg: ceremonin var för etablissemanget, men inte för oss anhöriga. Bara en anhörig fick tala, men det gick inte att förstå honom, då högtalarna var så svaga att hans norska kom inte fram till mig. Elisabet klagade också över att SEA inte hade skickat inbjudningar till de anhöriga när och var tillställningar planerades.
Jag själv fick intrycket att etablissemanget gjorde allt för att så få skulle komma till minnestunden som möjligt, helt i enlighet med att sopa hela Estonia-frågan under mattan.
MSB är också en aktiv Estonia-mörkläggare. Hos dem finns förra Styrelsen för Psykologiskt försvar, som styrde svenska massmedia att hela tiden ljuga om de känsliga aspekterna av Estonia-katastrofen. Det var perverst att många tackade MSB i sina tal.
De flesta tal var usla. Riksdagens talman kunde jag inte höra då högtalarna var för svaga. Statsminister Stefan Löfven (S) höll det sämsta talet. Bara fokus på förlusten av en anhörig, men inget om att ingen har ställts till svars efter 25 år och att det kryllar av bevis att den officiella JAIC förklaringen om orsakerna till katastrofen är en fet lögn som strider mot naturens lagar. Med vatten på bildäck slår Estonia runt, men försvinner inte från vattenytan under mindre av en timme. Hon måste ha slagit läck under bildäck så att den luften kommer ut i rasande fart.
Annars fick bara välbeprövade mörkläggare hålla tal. Lennart Berglund (militär bakgrund) var den som saboterade vår Estonia-process i Paris för nästan 1 000 anhöriga till förmån för sju anhöriga från SEA. Han bröt löftet att SEA och vi skulle lämna in våra stämningsansökningar samtidigt. SEA lämnade in först och detta togs som huvudsvepskäl av domstolen i Paris/Nanterre att fördröja processen under 23 år.
I motsvarande mån gick ingen talare in på de explosiva fakta som visar att Estonia sprängdes. Trots referenser i SEA:s utställning 20 meter bortom talarstolen sades inget om de talrika utredningar som gjordes av Jutta Rabes metallbitar, som entydigt bevisat att bogvisiret sprängdes bort och en bomb som inte gick av fanns i det officiella dykfilmmaterialet, som är på framsidan av min bok M/S Estonia sänktes, som alla kan ladda ner gartis här.
Överlevaren Kent Härstedt (S) höll det bästa talet, men även han har mörklagt hela tiden. Han vägrade jämt att skriva debattartiklar med mig om kravet för en ny utredning och han var den ende i salen när Peter Örn kom med rådet till regeringen att bärga kropparna, som blev kritvit och mycket illa berörd av Peter Örns modiga rekommendation november 1998. Jag satt då direkt bredvid Kent Härstedt och förvånades mäktigt över hans oväntade reaktion. Flera kroppar har sprängskador vilket betyder: upp med kropparna är lika med upp med sanningen om Sveriges värsta massmord genom tiderna.
De enda som skötte sig briljant var Kronprinsessan Victoria och Daniel. Jag har tidigare publicerat att det enda som inte är ruttet i den svenska staten, det är Kungahuset. Sverige har världens bästa Kungahus. Detta är ett litet hopp i allt elände Sverige måste utstå nuförtiden.
Mycket viktigt inslag från svenska Yle, om allt fler kritiska frågor mot den officiella Estoniautredningen. Dags att sanningen kommer tilll ytan efter mer än 25 år.
källa: Stefan Löfven tog emot Estlands premiärminister
Jürl Lina uppgav alldeles nyss för WTV att Stefan Löfven flög i smyg med privatflygplan till Helsingfors för att möta Finlands och Estlands statsministrar. De ska i panik och hemlighet vidta mörkläggningsåtgärder för Estonia-hanteringen, när den nya filmen på måndag avslöjar det stora hålet i Estonias vrak.
Det råder egentligen flygförbud för privatflygplan men det hävdes för mörkläggningsmötet.
Mötet i Helsingfors var redan i tisdags och i går kväll ägde ytterligare ett hemligt möte rum i Sverige enligt uppgifter till WTV.
Värske doksari Estonia katastroofist sundis Jüri Ratase kiirkohtumisele Soome ja Rootsi riigipeadega. Kas tõesti on oodata läbimurdelist paljastust? - Eesti Päevaleht
Värske doksari Estonia katastroofist sundis Jüri Ratase kiirkohtumisele ...
Tuuli Jõesaar; Kärt Anvelt
Peaminister Jüri Ratase ja välisminister Urmas Reinsalu äkkvisiit eralennukiga Soome ja Rootsi oli seotud Estoni...
Här kommer Jüri Linas dagsfärska översättning. Stort TACK Jüri:
"Premiärministerns och utrikesministerns oväntade resa till Finland och Sverige ägde rum i tisdags. Man dolde inte denna resa, uppgav premiärministern själv på sociala medier i tisdags, och sade att han diskuterade med sin finska kollega Sanna Marin om gränsöverskridande rörelser och relationerna mellan våra länder. ”Genom att skydda människors hälsa måste vi se till att vi kan fortsätta att arbeta för båda nationers välbefinnande. Vi talade också om Europeiska rådets möte på fredag,” berättade Ratas och tillade att han nu reser till Sverige.
Även efter mötet med sin svenska kollega Stefan Löfven skrev premiärministern. "Vi var fokuserade på samarbete mellan våra länder. Om fyra månader blir det hundra år för upprättandet av de diplomatiska förbindelserna mellan Estland och Sverige. Ett sätt att ytterligare stärka vårt samarbete är genom digitalisering och gränsöverskridande informationsutbyte. Hur man sätter fart på kommunikationen mellan våra människor och företag, kan vi se hur vårt samarbete med Finland flyter på. Vi diskuterade också klimatfrågor och situationen i Vitryssland, ” skrev Ratas.
Men bara en liten krets vet att egentligen behövde man plötsligt träffa varandra på denna nivå av den anledning att en dokumentärfilm om Estonia-katastrofen kommer att visas. Enligt Eesti Päevaleht diskuterade premiärministrarna och utrikesministrarna i de tre länderna detta ämne. Detta bekräftas inte av parterna, men motbevisas inte heller. "Det finns inget att säga om det just nu," sade utrikesminister Urmas Reinsalu i sin kommentar.
Samma information nådde TV3 som ställde premiärminister Ratas fråga om det var Estonias gravfrid man diskuterade. Ratas höll fast vid sina uttalanden och påstod: "Vi diskuterade verkligen de bilaterala förbindelserna mellan de båda länderna, vilka är viktiga för oss."
Efter en specifik fråga om gravfriden - vad är Estlands ståndpunkt och vad var Sveriges ståndpunkt - svarade Ratas: ”Om man kommenterar dessa frågor i dag, kommer vi verkligen att respektera det som man enades om år 1995 genom att följa den. /.../ Jag kommenterar verkligen inte dessa frågor, men jag säger än en gång att om din fråga handlar om att öppna detta avtal på något sätt, så är svaret nej, vi vill inte ändra eller öppna detta avtal."
I så fall uppstår frågan vad visar man i denna film, som har gjort premiärministrarna i de tre länderna så oroliga att de ordnade dessa oväntade möten, och hänvisade till "diskussionen om de bilaterala relationerna". Enligt Eesti Päevaleht har Ratas och Reinsalu inte sett filmen, men det finns människor i Estland som har sett sekvenser av dykningen vid vraket och de kommenterar vad som visades i filmen.
En person som kände till mötena hävdade att objektivt sett inte fanns något nytt i filmen, men det sätt hur filmskaparna försöker lyfta fram enskilda fragment kan i slutändan ”medföra någon form av besvär”. Frågan är: hittade filmmakarna nya bevis under sin dykning?
Den 28 september för 26 år sedan inträffade Estonia-katastrofen, Och i samband med det visas i de nordiska länderna en ny dokumentärserie i fem delar, “ESTONIA: Fyndet som förändrar allt”. Enligt regissören Henrik Evertsson utlovar serien som producerades av svenska produktionsföretaget Monster, nya svar om vad som egentligen hände med Estonia och hitta svar på frågor som skulle främja sjösäkerheten.
Enligt Evertsson bygger den nya serien på ett starkt reporterarbete. Personer som har en direkt koppling till Estonia-katastrofen intervjuas. Flera av dem har aldrig berättat sina historier offentligt.
Regissören Henrik Evertsson som lovade att ge en intervju om filmen till Eesti Päevaleht, vägrade oväntat göra så efter att premiärministrarnas möte offentliggjordes. Evertsson motiverade beslutet med en oväntad tidsbrist och vidarebefordrade alla frågor till PR-chefen vid den norska Discovery Channel.
Förutom intervjuerna innehåller serien nya bilder som filmats i fjol vid Estonias vrak. Evertsson är en av två medborgare som åtalades i Sverige under sommaren för brott mot gravfriden angående färjan Estonia. Båda männen tillhörde ett filmteam som producerade denna dokumentärserie om Estonia. I september 2019 seglade Evertsson och en annan medlem i teamet med ett tyskflaggat fartyg till Estonias katarstrofplats. Där sänktes en undervattensrobot mot vraket som hade legat på havsbotten i 25 år och som filmades och fotograferades. Enligt svensk lag är detta ett gravfridsbrott.
Eesti Ekspress skrev förra veckan att enligt produktionsbolagets förklaringar övervägde man tillsammans med Discovery Norway dykningen både ur etisk och juridisk synvinkel. Slutligen drogs slutsatsen att användningen av en undervattensrobot var oundviklig och journalistiskt motiverad, eftersom det var det enda sättet att avgöra om de officiella orsakerna till färjekatastrofen var trovärdiga eller om det fanns fakta som för allmänheten var okända. Estonia-serien visas från och med den 28 september på Discovery Dplay i Finland, Sverige, Danmark och Norge.
Premiärminister Ratas behövde flyga ett privatplan. Kommunikationsminister Taavi Aas upphävde för detta ändamål förbudet att använda privatflygplan. I går besökte Ratas Helsingfors och träffade sin finska kollega och reste direkt därefter till Stockholm för att möta sin svenska kollega. Utrikesminister Urmas Reinsalu var också närvarande.
Men hur kom premiärministern till Stockholm? Närmare bestämt tillbaka från Stockholm, för enligt minister Taavi Aas' order är Sverige så koronafarligt att direktflyg inte är tillåtna dit?
Lösningen var enkel. Ratas och Reinsalu beställde en privatflygning.
Minister Aas undertecknade i måndags i all tysthet en ändring, som upphävde förbudet mot charterflyg. Från och med igår kunde charterflygningar företas, eftersom premiärministern behövde besöka Finland och Sverige.
On Thursday, 24 September 2020, 11:24:22 CEST, Jyri Lina <jyrilina@yahoo.com> wrote:
Jüri Lina informade WTV att den estniska radiostationen Kuku hade den 25 augusti 2020 en intervju med den juridiske rådgivaren till deras justitiedepartement Kalle Muuli, som hade sett det stora hålet i M/S Estonias skrov i den svenska dokumentärfilmen om Estonia som släpps i morgon. Han kräver därför en ny haveriutredning för Estonia. Den gamla, där Sverige var ordförande för den viktigaste delen, den tekniska, är nu beviserligen lögn.
Igår publicerade den estniska tidningen Postimees denna intervju också.
Kalle Muuli, modig estnisk jurist
Jüri Lina skriver till WTV:
"Rådgivare vid Estlands justitiedepartement Kalle Muuli sade i Radio Kuku den 25 september efter ha sett filmsekvenser ur den kommande serien Estonia: Fyndet som förändrar allt där hål syns i Estonia-vraket att det nu finns tillräckligt många nya omständigheter för att på regeringsnivå börja utreda Estonias förlisning på nytt."
Stort TACK till Jüri!
I morgon den 28 september 2020 kommer estniska journalister till Stockholm till 26-årsdagen av M/S Estonias förlisning.
Redan den 24 september hade WTV sökt Stefan Löfvens pressekreterare med skriftliga frågor om en kommentar angående mötet med den estniska regeringschefen två dagar innan, men fick naturligtvis inget svar.
Anders Sydborg är en av Sveriges modigaste ljuskrigare. Han har ett mycket ovanligt öde då han är smart, har stake och är snäll. Sådant tolereras inte i Sverige. Sedan han skrev obehagliga sanningar om Palmemordet, Estoniamassmordet och mycket annat för 10 år sedan fick han det het om öronen. Han censureras även av Sanna Hill, så farlig är han för etablissemanget .....
Att det svenska åklagarväsendet är oväntat korrupt fick jag, Henning Witte, första gången erfara som ombud för Estonia-anhöriga. När Peter Barasinsky ville ta upp sin på Estonia mördade hustru Carita juni 1995, INNAN dykförbudslagen trädde i kraft, kom den svenska isbrytaren Ale och gjorde livsfarliga störmanöver för att förhindra att Peter fick upp sin älskade hustru med en robot och även dykare, se den nya Estonia-filmen som också tar upp detta. Peter var på en tysk båt som Jutta Rabe hade organiserad och hon filmade hela operationen. Hon bad mig att polisanmäla händelsen i Sverige vilket jag gjorde. Ale begick klart brott mot sjörätten och satte risker för dykarna och material.
Efter mycket kort tid kastade polisen och åklagarväsendet min polisanmälan i papperskorgen trots att Jutta Rabe hade publicerat deras brott på film.
När jag hittade med min tekniske rådgivare Johan Ridderstolpe december 1998 bombilderna på Estonias vrak (se bilderna ovan) i det officiella filmmaterialet från Sjöfartsverket december 1994, gjorde vi en polisanmälan som inte hade några konsekvenser. Samma sak när Jutta Rabe tog upp två metallbitar från Estonias för. Hon och andra undersökte dem och fem oberoende institut kom fram till att Estonias skrov hade utsatts för sprängningar, engelsk militärt material, hexakomposit. Även där blev polisanmälan fruktlös.
källa: Jutta Rabes dykning aug 2000, dessa två bitar till båda sidorna om måttstocken svetsades av och befanns utsatt för en sprängning
Nu för tiden är åklagarna i Sverige totalt överbelastade och hinner inte med alla våldtäkter och andra grova brott. Men då finner Estonia-åklagaren Helene Gestrin omedelbart tid att jaga de svenska journalister som filmade vraket med en undervattenskamera för att bevisa ett hål i skråvet, vilket skulle vara pricken över iet i bevisföringen att den officiella haverikommissionen JAIC:s slutsats om Estonias förlisning är en fet lögn och skyddande av brottsling, BrB 17:11.
De svenska journalisternas filmundersökning av Estonias utsida har ingenting med störande av gravfriden att göra. Höjden av hyckleriet är alltså att man klagar över att "gravfriden" stördes. Detta är rent nonsens. De enda som störde gravfriden var svenska Sjöfartsverket när de hällde tusentals ton makadam och stora stenar runt vraket för att stävja havsbottnen. Detta var 1996 en förberedelse för betongövertäckningen som krävde en stabilare miljö under vattnet. Följden blev att flera lik runt Estonia lossnade och spolades i Estnisk land vid öarna Dagö och Ösel. Snacka om att störa gravfriden! Aktionen misslyckades även såtillvida att betongövertäckningen sedan aldrig ägde rum. Göran Persson (S) var också emot det, inte bara de anhöriga.
En åklagare kan när som helst ge order att en grav på land ska öppnas och kanske liket exhumeras när ett brott ska undersökas. Men på Estonias vrak ska detta inte vara möjligt? Bara attityden visar på stor kriminell energi.
Dessutom är Estonias gravfridslag kriminell. Den ska skydda de brottslingar som sänkte Estonia, Sveriges värsta massmord. Enligt den internationella sjörätten befinner sig Estonia-vraket på öppet hav där ingen får lagstifta. Men Sverige kunde avsluta bilaterala folkrättsliga avtal med nationer som ville eller blev tvungna att mörklägga Estonias verkliga orsaker till förlisningen. Dessa avtal kan Estland t ex när som helst säga upp igen, i synnerhet då Sverige ljög för Estland om Estonia, vilket gör att hela avtalet är ogiltigt.
Hade Sverige varit en rättsstat, så hade vi haft en författningsdomstol som USA eller Tyskland. Den hade med stor sannolikhet förklarat dykförbudslagen för ogiltig, då den är kriminell, skyddande av brottsling. Sverige har inga mekanismer för att bekämpa en kriminell lag utan Riksdagens medverkande. Mycket primitivt!
Estonia-åklagaren Helene Gestrin blev omedelbar under filmundersökningen av skrovet för drygt ett år sedan verksam och krävde från den tyska polisen att de skulle beslagta allt filmmaterial som det tysk-svenska teamet hade kommit över. När de kom tillbaka till tyska Rostock väntade polisen redan. Som tur var lyckades besättningen att övertyga den tyska polisen att den svenska Estonia-åklagaren Helene Gestrin hade gjort ett allvarligt fel, då dykfartyget och besättningen var tyska och Tyskland skrev inte på det brottsliga dykförbudsavtalet, mycket tack vare mitt agerande hos den tyska Riksdagen och regeringen att avstå från Sveriges brottsliga invit.
Estonia-åklagaren Helene Gestrin är med detta försök att roffa åt sig filmmaterialet misstänkt för tjänstefel och skyddande av brottsling. Hon bör omedelbart fråntas sitt Estonia-uppdrag! Det finska kustbevakningens vittnesmål var tillräckligt med bevis vad som hade skett. Samtalen med Frits Reuters besättning hade naturligtvis spelats in, se den nya filmen.
Tre bomber har sprängt bort Estonias bogvisir den 28 sept 1994, en fjärde smällde inte av, den syns på framsidan av boken M/S Estonia sänktes
källa
